Allvarligt talat nu, min klass verkar gå upp flera tonarter för att vi har en "hel del" prov nu innan sommarlovet. Jag själv har inte märkt det, och inte heller tyckt att det är mer än några andra veckor tidigare. Kanske är det så att jag inte tänk på det, kanske är det så att jag för en gångsskull gillar att vara pressad så jag slipper fokusera på allt annat, kanske är det det som gör att jag fortfarande håller ihop. Vad det än är så tycker jag om det och tänker njuta.

Missförstå mig inte, jag tycker inte om att plugga, jag är urusel och ger upp lättare än vad man tror. Jag blir frustrerad när jag inte kan och nervös som f*n när jag lämnat in provet eller en uppsatts och väntar på betyg. Men det ger mig struktur.

Nationella matte, nationella muntligt engelska, svenska grammatik prov, svenska gruppuppgift som ska redovisas, en stor samhällsuppgift, ett företagsekonomi b prov samt en bokredovisning på engelska och ett engelskaprov? Har jag glömt något eller är det så att det är allt vi har kvar för denna termin?

På samma gång som jag älskar att gå till skolan så trivs jag inte speciellt mycket. Energin räcker inte riktigt till alla dagar och ibland hamnar fokuset på något annat ställe än det som bör göras. På samma gång kan en helg få mig att längta sönder efter att få komma tillbaka till skolan, för att få rutiner och för att få något annat än mina egna tankar att tänka på.

Jag tänker inte skriva att detta är tjoller för det är det inte. Det är en tanke som ständigt pulserar i mina tankar. Jag trivs på skolan, men ändå inte. Jag trivs hemma, men ändå inte. Jag är ständigt på flykt.